Therese Söderberg 2007

Intervju med Therese Söderberg

Therese Söderberg gick teaterutbildningen Dramatik/dramaturgi. När den här intervjun gjordes 2007 gick hon sin femte termin på dåvarande Dramatiska institutet. Intresset för att skriva dramatik vaknade när hon jobbade som skådespelerska i en teatergrupp.

Efter några slitiga år som skådespelerska vaknade Therese Söderbergs lust att skriva dramatik.

– För mig handlar skådespeleriet och manusskrivandet om samma sak. Att berätta en historia, säger hon.

I receptionen, utanför svängdörren i huvudentrén till Dramatiska institutet, står Therese Söderberg och gräver irriterat i handväskan. Hon hittar inte sitt passerkort och får be om att bli insläppt. Med andan i halsen ber hon om ursäkt för att hon är lite sen. Therese går på teaterutbildningen dramatik/dramaturgi. Intresset för att skriva dramatik vaknade när hon jobbade som skådespelerska i en teatergrupp. Gruppen ville sätta upp en komedi och Therese började skriva sketcher.

– Att skriva och berätta har funnits med mig sedan jag var liten, det var som att hitta hem. Så jag sökte till kursen ”Att skriva dramatik” på folkhögskolan Biskops-Arnö. Utbildningen var bra, men annorlunda än DI.

– Där skrev man på sin egen kammare och fick sedan på feedback på texterna. Här lär jag mig att jobba i team där alla har olika yrkesroller. Det handlar inte bara om mitt manus, utan också om regi, scenografi, ljud och ljus och mask och kostym. Jag måste också lära mig att argumentera för det jag tror på och ibland kompromissa. Det blir som en riktig arbetssituation och det är väldigt bra.

När Therese kom in på DI var det andra gången hon sökte. Första gången, två år tidigare, kom hon nästan ända fram.

– Vi var åtta personer kvar och jag hade börjat hoppas på allvar. När jag fick nej blev jag besviken och arg och tänkte att jag skiter i det här.
Två år senare sökte en kompis.

– I rent vredesmod slängde jag in en ansökan ett par dagar innan ansökningstiden gick ut. Therese gick vidare och tyckte att intervjuer och uppgifter gick bra, väldigt bra. Men när kuvertet från DI damp ned i brevlådan vågade hon inte öppna det.

– Jag bodde hos min syster då, eftersom det var stambyte i min lägenhet. Jag åkte hem för att hämta posten och där låg det. Mitt namn var felstavat och kuvertet var smutsigt, någon av hantverkarna hade trampat på det med sin stora känga. Dåliga tecken, tänkte jag. Det blev syster som fick öppna brevet.

– Jag skrek ”det gick, det gick” och sedan öppnade vi en flaska champagne.

Therese kommer från den lilla orten Matfors utanför Sundsvall. Efter gymnasiet bestämde sig hon sig för att satsa på skådespeleriet.

– En stor del av min släkt är bönder, så det finns ingen tradition att ägna sig åt kultur. Men morfar och min faster spelade amatörteater, kanske kommer mitt intresse därifrån.

Thereses föräldrar var inte glada.

– De tyckte inte att det var ett riktigt yrke. Och det har också varit tufft genom åren. Jag har jobbat med olika grupper i Göteborg och Stockholm och för det mesta haft ett jobb vid sidan om. Mamma och pappa drog nog en lättnadens suck när jag kom in på DI. I dag är de jättestolta, säger hon och ler.

Av Susanne Glennegård

Tereses bästa

Förebild: Drottning Kristina. För hennes självständighet och att hon gick sin egen väg.

Favoritföreställning: Timmarna med Rita och Tre systrar av Tjechov.

Drömprojekt: Att skriva en pjäs om min släkt och byn Harv utanför Sundsvall där jag växte upp. Här finns så många historier som jag vill berätta.

 Dramatik/dramaturgi