Erik Andersson

Intervju med Erik Andersson

Erik Andersson utbildade sig till filmklippare, men i framtiden vill han gärna både klippa och regissera långfilm. 2007, när den här intervjun gjordes, gick han andra året på sin utbildning.

– För att bli en riktigt bra filmklippare krävs livserfarenhet. Du måste ha en relation till personerna på duken. Du måste veta hur det känns att vara riktigt olycklig eller väldigt glad, säger han.

Under uppväxten på Värmdö i Stockholm hade Erik Andersson ett alldeles bestämt drömjobb, nämligen pilot. Men efter terrorattackerna på World Trade Center den 11 september 2001 började han tänka om.

– Jag funderade på hur flygbranschen nånsin skulle kunna hämta sig efter detta, säger han. Eftersom han fotograferat en del sökte han i stället in till Medieskolan efter gymnasiet. Den gav inblick i branschen och innehöll också praktik. I Eriks fall på mediebolaget Nordisk Film.

– Av en slump var deras klippare borta en dag och det var ett inslag som bara måste göras klart. Och eftersom jag hade klippt lite grann fick jag göra det. Sedan blev jag erbjuden jobb och gjorde lite av varje; reporter, fotoassistent och klippare, säger han.

Erik menar att det krävs några ”hundår” innan man börjar förstå vad filmklippning innebär. Under tre jobbade han så mycket det bara gick, både på Nordisk Film och med olika TV-produktionsbolag.

– Jag är en pålitlig person. Om jag tar på mig ett jobb ser jag också till att det blir klart. Det är något som uppskattas i mediebranschen och därför fick jag hela tiden nya uppdrag.

När Erik sökte till DI 2005 trodde han sig redan vara en bra klippare.

– Det viktigaste för att komma in på DI är att du verkligen, verkligen vet vad du vill. Du måste brinna för att klippa. Jag trodde jag visste allt när jag kom in, Efter ett år kändes det som jag inte kunde någonting. Alla andra var så duktiga och kraven så höga att jag blev riktigt deprimerad ett tag.

Han säger samtidigt att klasskompisarna och de höga kraven är en verkligt kreativ sporre. En annan inspirationskälla är att se på film. I snitt blir det mellan fem och tio långfilmer och kanske några kortfilmer i veckan.

– Jag tror att vi filmklippare är den yrkesgrupp som är allra närmast publiken. Vi ser materialet på samma sätt som publiken, utan att veta något om hur inspelningen gick till, säger Erik.

Att göra långfilm lockar också.

– Visst vore det kul att klippa långfilm, och även att regissera. Jag kan tänka mig att jobba med reklam för att få råd och möjlighet att göra långfilmsprojekt. Arbetsmarknaden är mycket god för de klippare som utbildas vid DI, nästan 100 procent får jobb.

Av Carina Järvenhag

 

Eriks bästa

Förebild: David Fincher som gjort Fight Club och den spanska regissören Pedro Almodóvar.

Favoritfilm: Fight Club. Den är helt otrolig. Bra skådespelare, spännande miljöer och bra intrig.

Drömprojekt: Ett jättestort, fantastiskt och bra filmprojekt med obegränsade resurser.

Filmklippning