Paula Brandt och Bo-Erik Gyberg, rektor Paula Brandt avtackas av rektor Bo-Erik Gyberg

Intervju med Paula Brandt, lärare i röst, text, språk

Paula Brandt fyller 67 år i december 2012. Den 1 juni gick hon i pension och blev avtackad på terminsavslutningen efter tio år på Teaterhögskolan och Stockholms dramatiska högskola. Jag träffar henne några dagar senare och vi pratar mest om framtiden.

Hur känns det nu?

Bra. Det känns så skönt att vara fri. Nu vill jag ut och flyga! Jag är ganska rastlös, så det känns fint att få möjlighet att byta arbetsplats. Nu kan jag välja fritt – ta det som känns roligt och göra det jag brinner för.

Och vad är det? Vart är du på väg?

Till Västbanken! Jag ska jobba som röstlärare på The freedom theatre i Jenins flyktingläger tillsammans med Jan Tiselius och Britt-Louise Tillbom som jag har jobbat med tidigare. Jan och Britt-Louise var med och startade skådespelarutbildningen där på Frihetsteatern. Jag åker ner dit i oktober. Det ska bli väldigt roligt och spännande, men just nu känns det lite osäkert eftersom två av teaterns medarbetare nyligen fängslades.

(En av grundarna, Zakaria Zubeidi, fängslades av de palestinska myndigheterna den 13 maj. Även Frihetsteaterns konstnärliga ledare Nabil Al-Raee sitter häktad. Läs mer om The Freedom Theatre till höger och via länken.)

Har du varit i Jenin tidigare?

Nej, inte just där, men jag har rest mycket i området: Syrien, Amman och Egypten. Jag har också besökt palestinska flyktingläger i Libanon.

Berätta om ditt arbete på Frihetsteatern!

Jag vet inte så mycket än, men det är en ny kull som startar till hösten, en utbildning i barn- och ungdomsteater. Jag kommer att jobba som röstpedagog. De har inte någon sådan tradition, så det finns ett stort behov av att lära sig mer om att använda rösten som redskap i den sceniska gestaltningen.

Många ungdomar söker sig till skolan, men det är inte lätt för dem att gå där – de måste ofta samtidigt försörja familjen. Vi har en vänförening som samlar in pengar och delar ut stipendier som ungdomarna får när de slutar för att de ska kunna genomföra sina projekt. Många av StDH:s lärare stödjer vänföreningen.

Hur går det med språket? Kommer du att prata engelska?

Nja, det funkar hjälpligt med engelska och ibland tolkar någon till arabiska så att alla kan förstå. Men ofta behövs det inget särskilt språk i mitt arbete. Jag kan jobba med röst även om jag inte förstår språket.

Till en början kommer jag nog inte att använda så mycket text, utan utgår enbart från rösten. Det blir en grundlig röstträning där vi utnyttjar vardagliga fraser och situationer. Mina elever får undersöka vad rösten speglar och vad en röst kan berätta genom att använda sina känslor, sina sinnen. Hur känns och låter rösten när man är rädd? Eller arg? Hur uttycker jag glädje eller lättnad? Det hörs ju på rösten om man är sjuk eller ledsen. (Paula demonstrerar med röst, ögon och mimik hur känslorna växlar.)

Det brukar funka. Man förstår varandra utan ord!

Men när den här grunden är lagd vill jag ta in text också så att eleverna förstår hur man kan få en text att leva genom att man gör den till sin egen. Vi brukar improvisera och prova olika typer av texter, gärna på olika språk. Det blir en fantastisk upptäcktsresa – det är så mycket vi inte vet om vår egen röst!

Vad händer här hemma då? Kommer du att stå på scen igen?

Jag hoppas det. Scen, film – gärna radio och talböcker. Jag brinner för poesi! Jag vill gärna ut och läsa för pensionärer eller på dagis. Nu när jag inte är låst till ett jobb får jag mer kreativ tid; jag kan välja vad jag vill göra. Det blir inte mer fritid – men mer fri tid!

Nu när du kan blicka tillbaka på dina år här på skolan, vad var bäst?

Å, det finns så mycket ... Men ett projekt som blev väldigt lyckat var Stora scenens språk på Dramaten som vi genomförde förra våren (2011). Då var studenterna tvungna att flytta fokus från sig själva till vad vi skulle berätta tillsammans. De fick rikta in sig på något som var större än de själva och den egna utvecklingen. Alla lyfte blicken och jobbade så bra mot det gemensamma målet. Det var en fantastisk känsla.

Men det bästa var förstås alla möten med studenter och lärare genom åren. Den sista tiden har varit spännande i och med fusionen mellan Teaterhögskolan och Dramatiska institutet. Det blir självklart krockar och skavsår, men det nya samarbetet har lett till så många nya idéer och tankar som jag är glad att jag fick vara en del av.

Av Gunilla Granbom 14 juni 2012
Share |

"Det blir inte mer fritid –
men mer fri tid!."

Paula Brandt, 2012


Intervju med Paula från 2006

Liv Mjönes, skådespelarstudent, under en röstlektion med Paula Brandt 2006.

The Freedom Theatre

The Freedom Theatre, Frihetsteatern, är en teater och scenskola för Västbankens ungdomar som traumatiserats av militärockupationen.

2008 startades en professionell skådespelarutbildning i samarbete med Arab-American University och Teaterhögskolan i Stockholm.

Förutom dramagrupper bedrivs också filmutbildning, fotokurser och utställningar, allt för att ge barn och ungdomar i området möjlighet att utvecklas så de ska kunna bygga en bättre framtid.

Till The freedom theatre


Stora scenens språk