En sorts Hades & Kliniken

av Lars Norén, i regi av Christian Tomner.
Slutproduktion av avgångsklassen 2009 på skådespelarprogrammet.
Premiär 30 april 2009.

av Lars Norén

De vet inte vilka de är, vem de varit och vilka de ska bli.
De är helt vanliga människor, som har glömt hur man gör när man lever.

Medverkande:
Josefin Ankarberg
Tomas Engström
Johan Forslund
Emma Mehonic
Ana Gil de Melo Nascimento
Marall Nasiri
Zardasht Rad
Moa Silén
Davood Tafvizian
samt Olle Jansson (gästskådespelare)

Regi och bearbetning: Christian Tomner
Scenografi: Peter Lundquist
Kostym: Sascha Sanderfelt
Ljus: Mats Öhlin

Föreställnings längd: ca 2.40 inklusive paus.

Vi får möta:
MARALL "Jag har inte gjort ett skit, jag råkar bara vara full."
ZARDASHT ”Nej, jag sitter bara och …jag har lite musik i huvudet. Jag lyssnar på musik som jag har i huvudet.”
MOA ”Jag åker in och ut på sjukhuset, hur som helst. Mest in…”
TOMAS "Jag kan inte springa omkring här som en dåre. Jag är ju en Kentaur."
JOSEFIN "Men du, vet du inte att man kan bli himla psykotisk av kärlek, man kan bli helt psykotisk om man blir förälskad."
JOHAN ”Jag hade klätt mig konstigt när jag gick ut…”
ANA GIL ”Jag har spelat att jag är glad sedan jag var tre år.”
DAVOOD ”Men jag fick en sån ångest.”
EMMA ”Jag? Härsken? Jag är ju alldeles ny.”

”Livet. Vad är det nu det går ut på. Varför är det viktigt. Vad är det som förväntas av mig. Livet. Leva. Är det brukligt? Är det brukligt att leva? Är det vanligt? Leva. Brukar man göra det? Är det något folk gör? Så där i allmänhet?” - Ann Heberlein doktor i etik

Premiär 30 april 2009.

Share |